Nysatsning ger avkastning
Blott två år har Vinko tränat höga hopp. Under sin karriär har han tämligen envist hållit sig på svikten. Många tränare har sett hans kapacitet och påtalat möjligheterna till en karriär som plattformshoppare. Nu är scenariot det motsatta. Efter två år har han etablerat sig som europeisk simhoppare av klass. Utdelningen på hans satsning visade sig i kvalificering till hans första höga final på EM. Och nu som sagt kvittrar fåglarna runtom om honom att han skall kombinera sin fortsatta satsning med mer vistelse på svikten för att åstadkomma kraftfullare konkurrens på den internationella scenen. 
Finalen nåddes med hoppning till en elfte plats och 369,80. En bra bit upp till Vinkos högstanivå så tilltro till avancemang i finalen fanns pyrde genast i svensklägret. Aleksandr Bondar segrade i försökstävlingen med 459,60. 

Stolpe in för Italien i synkron
Damernas synkrotävling på 3m svikt föranledde allehanda spekulationer innan start. De flesta gissningar som hördes var antingen GBR eller Ryssland. Många trodde att Grace Reid och Alicia Blaggs framfart under individuella tävlingen på lördagen hade etablerat en promenadgata för britterna även i synkron. Men simhopp är mer nyckfullt än så. I sista rundan så missade Katherine Torrance sin två och en halv med helskruv - ytterst oväntat - och bedrövligt nog i kombination med att Grace satte sin och brittiskorna var borta från pallplatserna. Ryskorna Kristina IIinykh/Nadezhda Bazhina höll inte heller stabilitet nog tävlingen igenom och nådde "endast" bronsplatsen med 282,90. Tysklands Lena Hentschel/Tina Punzel hade segervittring och 286,80 var en god poäng. Dock var det italienskorna, ett tämligen ungt par i Elena Bertocchi/Chiara Pellacani, som smet förbi alla med sista hoppet. De segrade med 289,26 och i tårar kunde man se de stå och titta extra länge på resultattavlan för att få det bekräftat att det stämde. Vore inte förvånande om de också nöp sig själva för att försäkra sig om vakentillståndet. 

Dubbelt ryskt i finalen
Favoriten från försöken Bondar, utklassade motståndet i finalen. Med bland annat en tre och en halv bakåt som gav tre tior var han helt enkelt utom räckhåll för sina medtävlande. 542,05 var slutpoängen och hans landsman Nikita Shleikhers 481,15 visar på segrarens marginal. På tredje plats återfanns europamästaren från fjol, fransmannen Benjamin Auffret. Han uppnådde 480,60. 
Vinko åstadkom somliga förbättringar i finalen, men kunde å andra sidan inte upprepa förmiddagens nivå på tre och en halv bakåt. Hans främsta hopp var avslutande två och en halv bakåt med två och en halv skruv vilket är en ren fröjd att betrakta. Hans skruvförmåga drar ner applåder och beundran var än i världen han utför den. Slutplacering 12 med 359,55. 
- Jag är nöjd. Även om jag har mer att ge så är jag nöjd. Jag har bara två års erfarenhet däruppe i tornet medan de andra grabbarna har kört ett tag. Ge mig ett år till och då får de se upp, sa Vinko efter tävlingen. 
Något som förbundskapten Ulrika Knape-Lindberg gladdes åt att höra. Den inställningen vill vi möta, sa hon. 

Avslutningsvis fick vi höra förbundskaptenen med sporrad stämma tala till truppen och tacka aktiva, tränare och fysio för engagemang, laganda och prestation under mästerskapet. 

Nu gäller det att göra en plan och sätta igång arbetet för nästa års mästerskap. Det arbetet börjar inte 2019, det börjar nu, avslutade hon. 

Mästerskapen 2019 nalkas redan och med stor optimism. 

Tack för denna gång, Team Sweden och arrangörerna i Edinburgh. 

Resultat, här - klick

Skribent under EM har varit: Peter Axtelius