Den svenska truppen ned till Madrid och FINAs GP-tävling bestod av Johanna Johansson, Vinko Paradzik och Jesper Tolvers. Ulrika Knape-Lindberg var med som ledare och Peter Axtelius som domare. Truppen är ett härligt gäng som sprider god stäming, glatt humör och stöttar varandra i med och motgång, något som höjer hela upplevelsen av tävlingen.

Först ut att tävla var Johanna Johansson (Bofors SHK) som inledde sin serie på 3m på ett bra sätt med en 2 ½ tyska på 52,65 poäng och en 3 ½ framåt på 56 poäng. Johanna hade det lite motigt efter den fina inledningen där hon i sista hoppet (2 ½ volt framåt med helskruv) landar väldigt långt åt vänster på svikten. Johanna väljer ändå att försöka göra något av situationen och hoppar iväg ändå. Tyvärr blir det ett nollhopp men inställningen är helt rätt. Johanna hade slutpoängen 171,65.

Jesper Tolvers (Stockholms Polisens IF) inledde sedan sin GP-tävling på 10m där han i försöken slutade på samma poäng som italienaren Maicol Verzotto och därför blir lottad in en av två semifinaler. För Jespers del blev det ett tufft startfält som till slut inte nådde hela vägen till final. Hoppningen såg bra ut, Jespers tre första hopp i serien gjorde han riktigt bra där snittade 7-8 poäng i varje hopp. Jespers starter i de tre sista hoppen är sedan också bra men här stämde inte riktigt avsluten. Jesper slutade som 6:a i semifinalen på 323 poäng.

Andra dagen var det killarnas tur att inta 3m. Vinko Paradzik (Södertälje SS) och Jesper Tolvers mötte här ett starkt startfält och hade behövt göra 369,75 poäng för att ta sig till en semifinal. Tyvärr höll hoppningen inte riktigt fullt ut för killarna som båda behöver spetsa till sin hoppning lite för att nå hela vägen. Killarna har potentialen i sin hoppning, de har blivit både starkare och mer tekniska, det gäller bara att finslipa på detaljerna så är den där semifinalplatsen i hamn. Vinko slutade som 15:e man på poängen 356,50 och Jesper tog platsen bakom knappt sex poäng bakom Vinko.

Att bli en erfaren simhoppare i tävlingssammanhang är en viktig del i en framtida karriär. Hopparna utvecklas ständigt viket innebär att de hela tiden måste anpassa hoppningen efter sin utveckling. Det är framförallt under tävling de lär känna sina styrkor men också sina mindre starka sidor. Medvetenheten kring detta ger alla möjligheter att utvecklas. Att få komma ut och tävla är en positiv erfarenhet för hopparna och vad truppen tar med sig från GP i Madrid är en hunger. Att ständigt hungra efter mer och inte nöja sig med vad man blir serverad. Vi kan jämföra det med Charlotte Kallas fenomenala slutsträcka i skidstafetten nu under OS i Sotji, där hon hittar den där hungern efter mer när hon spurtar om de andra tjejerna mot ett OS-guld. Vi ska bara hitta vår hunger så går det.