Helgen 8-10 december är det dags för Nordiska Senior- och Juniormästerskapen i Simhopp. Tävlingen arrangeras på Rosenlundsbadet i Jönköping och fem länder finns representerade; Danmark, Norge, Finland, Litauen och Sverige.
Det är många bra hoppare som kommer till start, såväl EM finalister som JVM och EJM finalister. Sverige har en stor trupp på 25 aktiva och har som mål att bli bästa Nordiska land på såväl senior- som juniorsidan. Renata Clumska kommer att inviga mästerskapet på lördag den 9/12 kl 16.30 i Rosenlundsbadet.
Det blir spännande tävlingar att se fram emot så låt oss samla ihop nordens bästa hejaklack! Kom och hjälp till med att heja fram våra hoppare till framgångar.
Kan ni inte vara med på plats kommer ni kunna följa tävlingarna via LiveResults från DiveRecorder, http://www.diverecorder.co.uk/live/index.php,  och via LiveStreamVideo från https://svensksimidrott.solidtango.com/live/nm-njm-i-simhopp

Ett stort och taggat landslag på hemmaplan med hela sex landslagsdebutanter och därefter varierat med erfarenhet upp till fåtalet världsvana seniorer. Även i tränarteamet har vi en spännande mix av nyvärvat och erfaret. Där har ni förutsättningarna för NM/NJM – Jönköping – 2017. 
Fredag
Förmiddag:
Den slutgiltiga och sammanfattande analysen blir att hopparna gör fina serier men envisas med att missa enstaka hopp. Det har man inte råd med om man vill ta guld på ett Nordiskt mästerskap. -En träningsfråga, kanske, spekulerar förbundskapten Ulrika. – hopparna måste ju lyckas med hoppet många gånger i rad på träning för att bli trygga med det, inte gå vidare efter bara ett eller två lyckade försök… om det nu är så. Det får vi prata om, fortsätter hon, för att sedan konstatera att det finns många styrkor hos hopparna.
Kanske menade hon de styrkor A-pojkarna visade upp under sin tremeterstävling? Erik hoppade mer stabilt medan Max visade hur man använder en svikt för att få ordentlig höjd. Synkroparen Richard och Jacob samt Emilia och Emma (Johansson) visade också prov på styrkor och stod för lovande insatser på tre meter. (Dock skulle grabbarnas hoppning vara ännu mer lovande om de höjde svårighetsgraden en aning. I simhopp vinner man såväl på stil och finess som på avancerad akrobatik.)
…och så en liten pausreflektion…
Simhoppning handlar på många sätt om tajming. Precis som i andra idrotter ska man såklart tajma formen inför tävlingar. Sedan ska man tajma känsla och fokus inför varje gren och däri varje enskilt hopp. Under själva hoppet ska man tajma starten, rörelserna och nedslaget. Det är många avgörande moment och kräver mycket mentalt. Självklart kan det ha betydelse på ett mästerskap när nerverna gör entré. Svenskarna visade ändå under förmiddagen varför vi är här – och mer skulle komma.
Eftermiddag:
Sveriges landslag fortsatte att visa på högklassig hoppning och nu var de där irriterande missarna (nästan) helt bortblåsta. Emma Gullstrand gick in och satte ribban genom att slå personligt rekord och ta guld på tre meter. Sedan var showen igång. Utöver Emmas bragd utmärkte sig särskilt Richard och Elias på B-killarnas enmeterstävling, liksom Matilda och Nina på C-tjejernas tre meter. Det som framförallt stack ut var några riktigt imponerande starter. Något som verkligen tilltalar domarna. Och: med domarna kommer siffrorna. En simhoppare som satsar fullt inför ett hopp men får överslag belönas inte med 8 poäng på just det hoppet. Men hopparen blir ihågkommen och lägger grunden för framtiden. Såväl domare som konkurrenter får respekt för höga hopp. Det vill vi se mer av i helgen!
Dagen avslutades till sist med att Jönköpingshopparna Emma Gullstrand och Vinko Paradzik åtnjöt högsta punkten på pallplatsen efter ett lyckat Team event.
För fullständiga resultat: www.diverecorder.uk    

Vilket drag, vilket landslag
Det tycks vara ett sånt där mästerskap där allt bara stämmer. Facebooksidan Swedish diving går varm med bilder på glada ungdomar som hoppat hem guld och silver till Sverige. Så vad skriver man om då? Stämningen i laget kanske? Och för er som vill ha koll på resultaten: www.diverecorder.uk
Det är en fröjd att vara tillsammans med Svenska laget på Nordiska mästerskapen i Jönköping 2017. Många av de duktiga hopparna har sin hemvist här vilket såklart gör triumferna ännu roligare. Den lokala prägeln på tävlingen uppskattas av publiken som glatt ställer sig upp och gång på gång lyssnar till eller sjunger med i den svenska nationalsången. Vi har ett vinnande lag. Det känns i hela hallen. Det enorma stödet ekar i Rosenlundsbadet när tutor, ramsor, visslingar och applåder ramar in svenskarnas hopp. Framförallt är det laget som tjoar och tjimmar och därigenom stöttar varandra. Simhopp känns plötsligt som en lagsport.
Det är dock inte enbart svenskarna som hejar och stojar. Finnar, norrmän danskar och litauer har sina tillresta, sina lagkamrater, sina hejaklackar. Men det är någonting mer än bara det numerära övertaget av landsmän som sluter upp runt just det svenska laget, och som alstrar goda energier. Gissningsvis att vi också har de tryggaste, mest stabila hoppare i gren efter gren (något undantag ska erkännas). Vi har gjort vårt jobb, vi ger allt, vi har bestämt oss.
Efter att fredagen kantats av missar och nervositet så bjöd lördagen på självförtroende och glädje inför utmaningen. Vi lärde oss av gårdagen att vi kan. Vi förstod vår potential. Vi lärde oss. Och under lördagen var det dags att skörda. Timmar i gymmet, i vattnet, på svikten och i luften blev nu pallplatser och segerkramar. Och hur mycket denna sammanfattning än dränks i superlativ och positiva ord så räcker det inte riktigt till. Det var näst intill magiskt.
Det känns oerhört viktigt att betona hopparnas inställning. Fokus på svikten och plattformen följt av nyfiket lyssnande på tränarnas feedback. Sedan full koncentration på nästa uppgift, nästa hopp. Ja, visst var vi det leende landslaget, men seriositeten och ansvar löpte som en röd tråd genom dagens grenar.
Ett par axplock
Max Burman och Emma Gullstrand, båda med hemvist Jönköping, var två av de något mer erfarna hopparna som tog på sig ledarrollen. Landslagets debuterande hoppare såg dem inte bara ta hem guldmedaljer utan även tävla hem höga poäng genom vad vi skulle kunna kalla all-in-hoppning. Förebilder (!), kort sagt. Emilia Nilsson-Garip från Malmö och Emma Johansson från Västerås hängde på i flowet och gjorde starkt avtryck under sin tremeterstävling. I den sista och avgörande omgången tog de full kontroll över sina nerver och satte de svåra hoppen tvåochenhalv bakåt i pik (Emilia) och treochenhalv framåt i gruppering (Emma). Precis på det sättet man vill se simhopp: högt, snyggt, snabbt och rakt i.
Och nu då?
Vi har en dag till på oss, men redan nu är frågan väckt: Är detta början på en framgångsera för svensk simhoppning? Så kan det vara. Det går i alla fall inte att fel på de ambitioner, den lust och tävlingsmentalitet som finns i laget. Och de yngre hopparna som fått uppleva detta skolas in i en vinnarkultur. Men för att inte dra på allt för stora växlar ska uppmärksammas att i världen utanför Norden utvecklas simhoppningen i högt tempo. Konkurrensen är stenhård och vi har många milstolpar kvar att passera. Vi behöver höja svårighetsgrader, bli än mer stabila, träna effektivt och målmedvetet samt bibehålla den anda som präglat detta mästerskap. Mission: stay on task!
 

Sista dagen på årets Nordiska mästerskap för seniorer och juniorer
Så var Nordiska Mästerskapen 2017 till ända. Ulrika Knape, förbundskapten för svensk simhoppning, summerar tävlingarna som de bästa på många år, framförallt på juniorsidan. – Vi har gjort vår läxa sedan vi för några år sedan blev besegrade av Norge, men vi har långt kvar, säger hon.
Söndagen invigdes av Hanna Stjernström från Malmö som i A-tjejernas höga hopp visade vägen genom att hoppa hem ett personligt rekord som även innebar guld för Sverige. Tillsammans med henne tävlade också Christina Stefanidou som föll några placeringar då alla hopp inte riktigt stämde. Christina formulerade sig ändå beslutsamt efter tävling om att denna tävling betydde mycket för henne. Hon tog sig tillbaks efter att ha missat hopp vilket hon ser som en styrka i sin fortsatta karriär. Detta måste ses som en framgång i sig i juniorsammanhang som ju handlar om att investera i erfarenheter inför framtiden och att växa med uppgiften.
Tillbaks till Hanna och hennes personliga rekord. Simhopp är i slutänden konsten en bedömningssport där de vackraste, högsta och mest stilrena hoppen får mest poäng. High quality dives (HQD) är något man pratar om när det kommer till kvalgränser och möjligheter att konkurrera internationellt. Ett HQD innebär att du gör hoppet på minst sju poäng. Detta är alltså ett riktmärke att förhålla sig till om man vill använda poängen analytiskt. Hanna låg under nästan hela sin tävling runt sjupoängsgränsen vilket är en imponerande och visade sig vara framgångsrikt. Får hon till det med sim enochenhalv med helskruv samt sin tvåochenhalv tyska i pik så är hon med på riktigt.
HQD är således ett svar på vad vi måste sikta mot i vår träning. Av de hoppare som representerade svenska landslaget under detta NM/NJM är det endast ett fåtal som idag klarar av att göra alla sina hopp på sju poäng eller mer. Ytterligare några är precis på gränsen. På www.diverecorder.uk finns de fullständiga resultaten där man se hopp för hopp vilka poäng som delats ut. Vad som inte kan läsas där är dock anledningen till respektive domarsiffra. Det är såklart tränarens uppgift att förstå detta för att på bästa sätt kunna hjälpa hopparen med rätt insatser. Vissa hoppare är ännu inte där kvalitetsmässigt på grund av antingen styrka eller stil, andra når inte upp till poängen på grund av under- eller överslag. Detta kan bero på nervositet, ovanligt bra start, huvudets position eller någon annan detalj men behöver inte utesluta att hopparen egentligen är en high quality diver. Ta gärna en titt i diverecorder på exempelvis Richard Roop-Ilistes (B-pojkar), Emma Gullstrands (A-tjejer) eller Max Burmans (A-pojkar) tävlingar.
Avslutningsvis konstaterar vi att de svenskarna hopparna faktiskt gjort succé den här helgen. De har verkligen visat vad tävling handlar om. Inte på grund av antalet medaljer eller bra placeringar, sådana värden är alltid relativa i individuella idrotter, men genom god laganda, stort ansvar och rätt fokus.
24 Guld, 12 Silver och 8 Brons gjorde att Sverige blev bästa nation på såväl senior- som juniorsidan. Hur överlägsna Sverige var kan förstås om man räknar antalet medaljer ställt mot att det genomfördes 31 tävlingar sammanlagt. 
 

Mästerskapssidan ber först och främst att få gratulera det fantastiska svenska laget till insatsen under Nordiska Mästerskapen. Hoppare, tränare och domare har varit grymma. 

Stort tack till Jönköpings Simsällskap för värdskapet. 
 
Tack till Mickey Missler som förevigade flera av ögonblicken med sin kamera. 

Slutligen ett varmt tack till Love som bistått med text till sidan och som gjutit liv i Facebook-rapporteringen från tävlingarna på ett alldeles underbart sätt.